Himlen har fått en ny ängel

I torsdags kväll när jag var påväg hem från jobbet ringde mamma och sa att lilla farmor var riktigt dålig och att jag borde åka upp. Så i 3,5 timma satt jag och vakade över henne i torsags och samma timmar på fredagen. Men hon kämpade för allt hon var värd och somnade inte in fören halv sex på lördags morgon!
Min farmor har varit en så stor del av mitt och min familjs liv sedan alltid och vi har alltid träffats flera gånger i veckan.
Hon är min största förebild då hon är, ursäka var den mest kärleksfulla person jag träffat - hon vände ut och in på sig själv för att göra hennes nära och kära glada.
Hon var den starkaste person jag träffat, som denna människa har kämpat i sitt liv - Hon växte upp under andra världskriget, hon bodde med 10 syskon på en gård utan vatten, hon levde en stor del av sitt liv med en misshandlande alkolist till man, två jobb och sex barn att ta hand om men hon löste det och hon fick en helt underbar familj med barn, barnbarn och barnbarnsbarn som alla älskar henne. Efter att hon skilde sig (!!) fick hon äntligen leva ut och det gjorde hon med resor, umgicks med vänninor och var ute och dansade som en tok och detta gjorde hon fram tills hon var 75 - då fick hon kol men hon kämpade sig igenom det för att cykla och ramla när hon var 78år och då drog hon korsband, ledband och allt därtill, men det stoppade inte farmor! När hon var 80år fick hon en stroke och fick riktigt svårt med talet men hon kämpade på och det var inte fören nu de sista 3åren som hon varit riktigt dålig - trots det bodde hon hemma! Åh nu i sommar blev hon riktigt dålig och fick då bli sondmatad fram tills att hon somnade in den 8/9 en vecka innan hon skulle fylla 90år. 
Ja åh hela denna historien kan väl visa på hennes envishet som slår allt annat jag någonsin varit med om! Som hon var envis - med ALLT. Herregud jag har så många historier på det ska ni veta <3 
 
Men nu har hon somnat in med alla hon älskar vid sin sida. 
Åh det känns fruktansvärt tomt utan denna färgstarka människa i mitt liv mer! 
Men jag ser det såhär - hon sitter nu på min axel som min skyddsängel och kommer skaka på huvdet åt allt knasigt jag hittar på. Åh vi kommer ju ses snart igen, i Nangiala <3 
 
 
 
Kram Kajsa