I am not perfect but I am limited edition

Att älska någon så mycket så att det gör ont fysiskt är inte min grej. Jag blir svag av det. 
Jag tillåter saker jag aldrig skulle göra annars, jag struntar i saker som en gång var livsviktiga för mig för att vara med någon annan, jag tappar bort mig själv i alla starka känslor och jag blir oerhört osäker vilket gör så att jag släpper fram mina en gång gömda hjärnspöken. 
Att aldrig ha känt såhär sedan innan är nog en påverkande faktor då jag aldrig lärt mig hur jag ska handskas med alla känslor. Utan i stället faller jag hjälplöst ner i tomma intet. 
Det finaste på jorden är äkta kärlek men också det mest skrämmande, inom loppet av en sekund kan han förstar mig totalt och blotta vetskapen om det gör så jag vill fly. 
Att lita på en person till det yttersta är något som jag har lärt bort, att då tvingas lägga hela sitt liv i en annan människas händer utan att förlora sig själv är en bedrift jag ännu inte klarat.
Han är min människa och jag kan inte med ord förklara vad han betyder för mig. 
Jag måste bara lära mig att omvandla denna känsla till något som ger mig energi istället för att den ska roffa åt sig av mig tills jag tynar bort i den finaste känslan på jorden.
 
 
 
Kram Kajsa