Vilken sommar

Solen skiner för fullt när det långsamt går ner i horrisonten, insekterna surrar och havet kluckar. Klockan är nio på kvällen och det är helt vindstilla. 
Jag och Tove är nere på hundstranden med Lus, vi har gått dit och pratar i munnen på varandra om något ovässentligt som hänt i våra liv men som i stunden är dödsallvarligt. Lus springer obekymrat i vattenbrynet, han jagar pinnar och vill helst av allt att vi kastar dom ut i vattnet - men inte för långt så han slipper simma. Sedan ska han upp på land och torka av sig i sanden efter varje kast, men det gör inget - jag låter honom hållas. 
Vi är nästintill själva på straden så jag behöver inte oroa mig för Lus ett dugg och låter honom springa på, alldeles för långt för att vara i vanliga fall. 
En helt vanlig vardagskväll i Halmstad mitt i högsommaren.
Men ett minne jag definitivt kommer att minnas i november när jag står på tågstationen i snålblåst, regn på tvären och 5grader varmt.
 
 
 
 
Kram Kajsa