Uppfostran

Jag blir så himla trött på detta daltande kring barn, hundar, hästar, katter och säkert en massa andra djur också.
Jag tror på att att uppfostra alla på ungefär samma sätt - både hästar, hundar och barn iaf kräver bestämda regler, håller dom sig innanför dessa regler kan man ha hur kul som helst/få hur mycket kärlek som helst. Men går man utanför dessa ramar och regler blir det konsekvenser. Så enkelt är det!
Visst dom är söta, visst dom är små men om man inte sätter ner foten när dom är små blir dom odrägliga när dom blir större och då blir det väldigt mycket svårare att få dem att ändra sitt beteende! Vi har ett ansvar som föräldrar, husse/matte och ägare. Lev upp till det och sluta se dom som små porslinbarn/djur.
Djupt där inne älskar jag barn, verkligen men när man träffar det ena odrägliga barnet efter det andra blir man ju bara trött. Föräldrar som svansar efter ungen - ger den allt den pekar på och om den trots det får ett utbrott så börjar dom muta ungen eller hota den med en det ena och en de andra (som de ALDRIG håller ändå). Till slut vill man ju inte ens titta på ungen! Det är tråkigt egentligen för det är ju inte barnets fel - det är ju de inkompetenta vuxna som tror att barnet går sönder för att man säger åt den på skarpen.
Sedan har man hästarna - ett 600kg djur som man daltar med som om det vore en bebis! Det kryper i kroppen på mig när man ser hästägare som berömmer sin häst för sitt dåliga beteende -  som till följd inte ens kan rida hästen för den helt och hållet har tagit över. Säg till hästen på samma sätt som hästar säger till varandra - rätt hårt med andra ord! Vi handskas med stora djur och försöker de ta över genom att vara respektlös eller försöka tänja gränserna så måste man vara bestämd och säga till dom. De kan orsaka stor skada om det går över styr - helt galet att folk inte fattar det!
Sist men inte minst har vi ju hundarna - att inte jag får tuppjuck är helt otroligt! Först och främst titta på hur hundarna säger till varandra - kan lova att de inte säger "nej men lilla vännen så får du inte göra..". De har precis så som det ska vara regler och följer inte någon dom så får dom en tillsägning, ibland till och med ett hugg. Det är så dom är uppfostrade av sina mammor oavsett om de är en chihuahua eller en grandiosa! De tål en tillsägelse och de mår bra av regler. Punkt slut!
Som jag sa i början håller sig djuret eller barnet innanför ramarna av regler du som förälder, matte eller ägare satt upp så kommer livet vara hur kul som helst! Det är så man på bästa sätt kan lotsa sitt barn in i vuxenvärlden med rätt värderingar, hög etik och moral. Djuren växer ju aldrig upp men ju äldre dom blir desto mer sammansvetsat blir ert förhållande - de vet vad du vill och du vet vad de vill. 



Kram Kajsa